En måndagmorgon kan nog inte börja sämre. Det visar sig att en av modellerna, Heather, har förlorat sin far under natten. Fadern var 46 år gammal och dog av en hjärtattack. De träffades precis innan hon kom till Sydafrika, och då klagade han över för mycket stress.

Efter att ha pratat ihop oss och fixat flygbiljetter till Heather och den kompis hon tack och lov hade med sig åkte vi ändå ut och plåtade med modellen Jackie. På Clifton four beach tog vi ett antal bra bilder, kände på det iskalla atlantvattnet, käkade lunch och stack sedan söderut till kusten mot Indiska oceanen. I Muizenberg tog vi resterande bilder som behövdes för dagen, sedan styrde vi kosan mot Kapstaden igen. Vi käkade middag på hotellet. Ingen var sugen på något större galej.

En slö morgon med sovmorgon – välbehövlig sådan. Jag käkade frukost vid 08.30 och var klar en timme senare då vi skulle åka och kolla på fotoställen. Vi började på V&A waterfront på norra sidan av hamnen, och åkte sedan stadigt söderut via Mouille point, Three anchor bay, Sea Point och Camp’s bay. Landskapet är mycket vackert, och gatu- och ortsnamnen är sprängda med holländska. En märklig känsla. Från Mouille point såg vi ut över en liten oansenlig ö. Det var Robben Island, där Nelson Mandela, bland andra, suttit fängslad en halv mansålder. Det kändes märkligt att se folk åka rollerblades på stranden så nära den före detta fängelseön.

Vi åkte ned mot Chapman’s bay, förbi fyren Kommetjie och över halvön till Fish Hoek. Bara en knapp timme längre söderut ligger Godahoppsudden, dit jag gärna skulle ha åkt. Tyvärr fanns ingen tid – fånigt nog. Vi tog M3-motorvägen från strax norr om Muizenberg “hem” till Kapstaden igen. Vattnet på stränderna var knappt badbart, vår guide Mike hävdade att det var mellan 10 och 15 grader varmt. Vattentemperaturen till trots hade tydligen folk simmat ändå, och den senaste månaden hade två människor fallit offer för den stora vithajen, då de simmat långt ut från stränderna. Allt enligt guiden alltså.

I kväll käkade vi på Tiinas rum. Eftersom hon får dras med hela klädkollektionen på rummet så har hon fått en svit med loft. Inte illa. Våra modeller Jackie och Heather kom idag från USA, och de var märkbart jetlaggade. Jackie hade fått åka från Miami till London, och sedan till Sydafrika. Inte konstigt att hon såg mör ut…

I morgon åker vi härifrån klockan kvart i sju på morgonen. Nu är det nog sängdags, alltså…

Sitter på hotell Victoria Junction i Kapstaden. Anna Ternheim sjunger sina vemodiga sånger på Altec Lansing-högtalarna (bra!). Vi har just varit nere på restaurangen i bottenvåningen och ätit, och nu blir det välbehövlig sömn.

Flygresan gick via London, och trots att vi flög på natten så gick det förstås inte att sova. Två barn var sura och skrek vilket inte gjorde sömnen lättare. Såg
The Bourne Supremacy på den lilla skärmen och lyssnade på musik. Någon slags vila iallafall.

Idag har vi inte gjort många knop. Vi har fikat med produktionsbolaget och slöat på hotellrummen. Trots att tidsskillnaden inte motsvarar mer än en resa till Helsingfors så känner vi oss möra efter elva timmars flygning, då är tvåtimmarsresan till London inte inräknad.

Vädret är bra, cirka 20 grader vilket känns lyxigt. Mindre lyxigt är alla kåkstäder som passeras när man kör från flygplatsen in till stan. Det ger en fadd smak i munnen. Hur mycket hjälper vi till när vi åker hit och fotograferar kläder egentligen? Kommer våra spenderade pengar dessa arma människor till gagn på något sätt? Svårt att säga, men jag känner mig ändå olustigt skeptisk.

För att återgå till våra värdsliga små skitproblem så är dagens I-landsproblem att internetkopplingen på våra rum kostar 220 rand per dygn (1 rand=cirka 1,2 svenska kronor). I sammanhanget känns det ändå futtigt.

Sydafrika förefaller vara ett kontrasternas land. Ska bli intressant att vara här, om än i bara en vecka. Imorgon börjar vi scouta platser att plåta på. Det är Haléns som gäller den här resan.