Såg att min systembutik här vid jobbet håller på att bygga om. Tyvärr lär det väl bli någon självplocksvariant. Astrist för oss som vill fråga lite om viner, eller kanske få tips. “Jamen, det finns ju folk i butiken man kan fråga”, säger ni. Jag svarar: Förvisso, men det handlar oftast om folk som bara fyller hyllorna. På Systemet Långholmsgatan, som blev självplocksbutik för ett tag sedan, sitter de goa tanterna som vet allt om vin numera i kassan.

Sorgligt, men också en dålig affär för Systemet. När monopolet faller, vad ska de konkurrera med om inte kunskap och kompetens? Ja, det ska vara utbud då, fast det är ju inte värt ett smack om ingen kan berätta om dem.
Jag gillar verkligen att kunna presentera käkförslaget för butikspersonalen och sedan få ett bra tips på vin. Fast tack och lov finns ju telefontjänsten kvar förstås.

På tal om utbud kan jag rekommendera ett riktigt gott alkoholfritt vin till alla blivande mammor (och bilförare): Nummer 1966 Schloss Boosenburg har en lite mer balanserad sötma (smakar inte äppelcider). Kanske ett bra champagnesubstitut? Rekommenderas hur som helst!

Haha, igår kom även Hanna ut och berättade att hon och Lars ska ha barn. Grattis hörni, härligt!

Jag har länge sökt efter ett bildpubliceringssystem för att lägga upp lite bilder här på min sida. Jag har alla bilder kategoriserade i Iview Multimedia Pro. Jag gillar programmet skarpt och det kan även fabricera webbsidor. Dock skulle det vara skönare med någon databasdriven lösning. Jag har kikat på Gallery, Jetphoto och Coppermine, men jag vill inte ha alla jäkla omröstnings-sätta-stjärnor-visa bilder-i-en-asful-filmstrip-och-beställa-kopior-online-funktioner. Jag blir heller inte kompis med Flickr. Det jag eftersträvar är ett rent, snyggt album där jag kan välja att bara visa en bild åt gången (för en dagens bild-sida), men där användaren med ett musklick kan se alla bilder upplagda per månad, eller ifall man har lagt upp flera bilder i en serie, till exempel. Jag gillar Pierres fotoalbum som jag gjorde en egen variant av i Movable type. Kanske skulle jag försöka få till något liknande i WordPress. Det finns embryon till det.

Jag antar att jag måste välja något av ovanstående och försöka skala bort all skit och brottas med att rensa någon av alla fula designmallar. Puh. Jag återkommer, antar jag…

Höstbild. Än så länge manuellt kranad. Klicka för stor bild.

Jonas Söderström är en trevlig och påläst man. Den 11 oktober har han och kollegan Kristina Carlander frukostmötet “Jävla skitsystem!” – om din digitala arbetsmiljö där de diskuterar effekterna av nya IT-system på arbetsmiljön. Jonas skriver:

Alltför ofta blir nya IT-system en besvikelse. Men varken användarna eller utvecklarna kan riktigt sätta fingret på vad problemet är. Så man sätter sitt hopp till nästa version och fortsätter ett varv till, djupare ner i samma hjulspår …

Jag känner igen problemställningen. Själv skrek jag högt när IDG lät installera Lotus Notes som grupp-programvara. För mig var det uppenbart att systemet valts för att det var lätt för dataavdelsningen att administrera – inte för att det var enkelt för användarna att jobba i. Fortfarande idag, nästan tio år efter implementationen av systemet så verkar det fungera uselt. Ett exempel: Ofta går det inte att maila jpeg-bilder till IDG eftersom de inte går att läsa i e-postdelen av systemet. Jobbigt när man jobbar med att göra tidningar.

Jag ska försöka komma på frukostmötet. Upp till kamp mot idiotin och dataavdelningarna.

Jag var tvungen att skratta högt. Vid station Hötorget ska två ascoola killar planka in på tunnelbanan. SL har dock uppgraderat spärrarna så att vändkorsen inte går att snurra bakåt. Då kan man inte klämma sig igenom spärren, utan måste hoppa över.

Uppgraderingen har skett genom att de satt ett ir-öga som bara öppnar spärren då någon är på väg ut ur tunnelbanan. De coola killarna hade dock hittat lösningen: Huka dig, sträck in ett ben så du bryter strålen på andra sidan spärren, öppna sedan vändkorset halvvägs och glid igenom.

Min munterhet kom av att det såg sjukt fånigt ut att i någon slags kosackdans sträcka in benet i spärren. Allvarligt, är det inte värt ett busskort bara för att slippa förnedra sig? Well, på sikt får väl alla stationer glasdörsspärrar. Inget roligt varar för evigt, eller nåt.

Nu har vi köpt ett pingisbord till studion. Sjukt kul!