Category: Sydafrika (page 1 of 2)

Provade panorama-funktionen på min K800i. Det är ju lite kul ändå. Här en bild över en del av Kapstadens hamn. Taffelberget till höger i bild.

Spridda skrik, krampaktigt gripande om armstöd. Nej, inflygningen av Londonflighten SK524 till Landvetter i måndags var ingen skönhetsupplevelse för flygrädda. Tack och lov sällar jag mig inte till den skaran; jag tycker att det är lite kul när det känns att man faktiskt flyger. Hur som helst: landningen var i övrigt klanderfri.
Det kan man tyvärr inte säga om vädret. OK att vi hade regndagar i Sydafrika, men det här vädret var ju ett skämt. Ett dåligt sådant.

Tack och lov så gick X2000 som vanligt upp mot Stockholm. Efter en SJ-lasagne somnade jag som en stock. Inget utnyttjande av vare sig fritt internet eller kaffe, utan sömn. På perrongen mötte Cecilia och Henny. Den sistnämnda tyckte det var konstigt att pappa fanns där bland allt folk. Leendet kom först i bilen på väg hem. Nu är det dock som vanligt igen, tack och lov.

Igår blev vi, som planerat, klara med fotograferingen. De sista 11 bilderna revs av trots att de blåste kuling i byarna. Det var lite udda att se hur hela teamet stod i sina svenska vinterkläder och jobbade. Alla utom den stackars modellen…

Senare framåt förmiddagen steg temperaturen dock, och vinterjackorna kunde lämnas inomhus. På kväller var det slutmiddag på Beluga. Det var rysligt bra mat. Trevligt. Strutscarpaccion blev dock slagen av tonfisk-sashimin.

Idag har vi packat ihop grejorna, och nu ska resväskan ned till receptionen. Ikväll vid 20.40 lokal tid hoppar vi på planet mot Europa igen.

Framme i Sydafrika efter en händelselös 12-timmarsflight kunde vi konstatera att det var som sist: cirka 20 grader och sol. Och blåst.
Dagen därpå var ungefär likadan, men igår regnade det floder och var 12 grader varmt. Det kändes fel, men vi hyrde en blixt och tog en massa bilder för friläggning.

Idag var dock vädret på vår sida igen, och på Clifton beach four var ljuset fantastiskt. I vattnet var det som vanligt knappt över tio grader varmt, så mer än några isande fot-dopp blev det inte.

Ikväll tog vi de sista bilderna på Waterfront vid Moullie Point. Nu blir det mat, sedan sängen och imorgon upp 06.15 och iväg till Clifton four igen. Tjo!

Modell Alison blir skärmad av André och Ryan på sista bilden för dagen.

Kollade med Telias kundtjänst vad det kostar att ringa och skicka sms från Sydafrika.
Följande gäller:

• Att ringa till Sverige: 5 kronor per minut.
• Att ta emot samtal från Sverige: 17 kronor per minut.
• Att skicka sms: 1 krona.

Jag har också stängt av mitt mobilsvar, det kostar tydligen 17 kronor i minuten bara någon talar in på det. Så ifall du hade tänkt ringa mig: låt bli! Skicka ett sms istället, eller maila.

/Snåljåpen

Sitter för tillfället på X2000 mot Göteborg. Jag ska möta upp med Jocke och i eftermiddag flyger vi via London till Sydafrika och Kapstaden. I tio dagar ska Jocke plåta och jag assa. Resultatet blir en katalog för Haléns.
Jag ska försöka rapportera lite om hur det går, allt beroende på internet-tillgång.

Titeln anspelar förstås på Little Stevens klassiska anti-apartheid låt “Sun City”.

Småkonstig logga från southafrica.net

Hemresa. Vi hade fått en bra flight, den skulle gå tjugo i tio på kvällen. Alltså tuffade vi omkring lite i stan och handlade småsaker. Jocke hade bespetsat sig på ett par Bose Noice Cancelling headphones, men vi hittade inga i Kapstaden. Till nästa resa vore det skönt med sådana lurar, det är en jäkla massa ljud på planet.

Väl ombord på planet så satt vi lika trångt som förra gången. Vedervärdigt. Förutom det hade vi en tokstressad snubbe som flygvärd, och han var verkligen inte serviceminded. Och så var maten faktiskt äcklig. Den brukar vara klent kryddad, men den här smakade faktiskt illa. Jaja, dagens i-landsproblem.

Heathrow var tokfullt med folk vid åttatiden på morgonen. Likaså var SAS-flighten hem knökfull, men den kom iväg i tid och landade på minuten rätt.

Men ok. Jäklar vad skönt det var med sol. Molnlagret över Stockholm såg ut som kompakt potatismos som något barn ritat i med gaffeln. Det tog bergis en minut att åka igenom det med planet. Men nu är jag hemma igen.

Idag var en märklig dag, nämligen bildbearbetning. Alltså kunde Mike och jag sticka iväg norrut på en liten sightseeing. Nu gillar jag havet bäst, men även de fyra passen runt om Franschoek var inte illa. Jag köpte lite vin på en vingård, och sedan käkade vi och stack hem. Jocke processade bilder för glatta livet så AD Elisabeth kunde få med sig färdiga bilder hem på en gång.

Middag käkade vi på Victoria Wharf. Helt ok, men italienaren La Perla vinner den här resan.

Idag blev det plåta av. Vi hyrde ett hus i Llandudno. Huset var sex månader gammalt, hade utsikt över Atlanten och var luftigt inrett. Nej, modet i inredning skiljer inte världen över.

Vi jobbade på i god takt och var klara vid fem. Då hade vi vinkat av modell Jackie som skulle hem, och fortsatt med inhyrda Beneatha. Den sistnämnda hade jag en smula svårt för. Ni vet, när ett samtal aldrig riktigt lyfter. Senare skulle det visa sig att vi inte hade mycket gemensamt över huvud taget.

Hon hade tidigare varit gift, och inför detta giftermål fick hon en diamantring av sin blivande make. Hon brast i gråt, och alla trodde att det var av tacksamhet och glädje. För oss berättade hon istället att gråten kom när hon isåg att hon bara fått en trekaratsdiamant, och inte en femkarats som hon velat.

Nu skulle hon gifta om sig, och den blivande maken den här gången gick inte med på att ge henne en stor diamant. För en miljon rand ville han hellre köpa en bil eller något hon kunde använda. Hon förstod inte alls. Pucko.

Nähepp, plåta i något hus blev det inte idag. Det skulle bli dåligt väder, så Mike på produktionsbolaget bokade av huset och försökte hitta andra ställen att vara på. Efter att ha gått igenom olika ställen på upp till två timmars körsträcka från Kapstaden så åkte vi helt sonika till Waterfront tio minuter bort. Där använde vi en pir som låg precis bredvid en landningsplats för sightseeing-helikoptrar. Bullrigt, men rätt spektakulärt. Det utlovade regnet lät vänta på sig. Faktiskt ända tills sjutiden på kvällen när vi sedan länge var färdiga med dagens bilder. Nå, det gjorde rakt ingenting, utan vi åkte och åt på den utomordentliga italienska restaurangen La Perla.

Väl hemma på hotellet slog jag mig i slang med en svensk herre som var på väg hem igen. Han hade arbetat på en produktion för ett svenskt bilmärke i en månad (!), och nu var det bara några veckor (!!) kvar på deras produktion i Sydafrika. Så han skulle åka hem. Den nya, hemliga halv-SUV-modellen plåtades i Namibia för tillfället, lät han veta med en blinkning.

I morgon ska det hur som haver bli fotografering i ett hus. Vår amerikanska modell Jackie åker hem på eftermiddagen, och sedan kommer vi använda inhemska förmågor. Vi har plåtat en tjej som inte verkar ha det alltför illa ställt. Hon åker inte med i våra produktionsbilar, utan tuffar omkring i en Mercedes SLK. Dessutom har hon tydligen ett stort hus precis vid vattnet i Clifton Beach. Jag tror man kan kalla henne lyckligt skild. Tydligen var hon intresserad av diamanter också, tänka sig. Hon blir hyfsad på bild i alla fall. Bra det.