Jeroen Wolfers

Välkommen till mitt digitala ego

Archives (page 78 of 116)

Nu är vi man och hustru

Kära vänner, idag gifte vi oss!

Det hela gick av stapeln klockan 15.00 i den lilla holländska staden Gouda, som förutom sin ost även har ett mycket fint litet stadshus med anor från 1450-talet, vilket gör det till ett av de äldsta i landet. I denna historiska miljö sa vi båda “ja”, eller snarare “I do”, då vigseln hölls på engelska.

Vigselförättaren hette Herre Methorst. Jodå, vi har skämtat oförskämt mycket om att vi vigdes inför vår Herre, trots att vigseln var borgerlig.

Det är vår förhoppning att ingen blivit stött eller känner sig snuvad för att vi gifte oss i smyg. I sinom tid kommer vi att ordna en rejäl fest för att fira vår förening, men vi återkommer om det.

Flera tusen tack till våra vittnen Eva Kruk och Stefan Sunnerdahl som behöll vår lilla hemlighet tills det var dags. Minst lika många tack även till Lina Söderholtz som förhöjde stämningen med fin musik.

Kvällen kommer vi att fira genom att tillsammans med vittnena äta oförskämt god mat på restaurant Vermeer i Amsterdam.

Varma hälsningar från herr och fru Wolfers, den 6 juni 2005.

Snabbfakta: Cecilia och Jeroen har varit tillsammans sedan 1998. De träffades när de bodde i samma hus på Högalidsgatan i Stockholm. Nej, de träffades inte i tvättstugan. De är inte överdrivet nationalistiska (Jeroen är ju för tusan holländare), men tycker att det är rätt schysst att ha en nationell helgdag som bröllopsdag. På fredag kommer det glada brudparet hem till Sverige igen.


Nej, det är inte ost, utan ris.

Texel, blåsten, w-lan och caipirinha

Nu har vi spenderat några nätter i Leeuwarden hos kusinerna. På dagarna har vi gjort utflykter till Gouda (långt dit, men vi träffade C:s kompis), Sneek och dess sjöfartsmuseum, Makkum och det kungliga kakelmakeriet. Det senare var så långt från “factory outlet” man kan komma. Eller vad sägs om en femhudring för en kakelplatta på 10 x 10 centimeter. Visst, det var en snygg målning av en båt på, men för tusan…

Nu är vi på Texel, en liten ö mellan Nordsjön och Waddenhavet. Här är blåsigt men vackert med dyner och hav. Dessutom har vårt hotell w-lan (!).

Idag ska vi åka till Den Haag, och sedan blir det Leusden och därefter Amsterdam. Vädret har varit växlande. Från 30 grader och sol till hällregn hela måndagen. Men nu är det fint igen! Ikväll blir det en uppföljare på International Caipirinha Night som vi hade på vår balkong för två år sedan. Ikväll är det C:s kompis Katrin som håller i trådarna. Det blir nog ganska soft…

CPH-Lwd

Efter en mycket trevlig tillställning på gården hos Mathias, Erika och Nora gick vi till kojs. Natten var ljum och lugn.
Det verkade som om Nora ville föregå med gott exempel, så hon sov ända till 07.30, vilket tydligen är ovanligt länge. Vi käkade frukost länge och duschade sedan. C och Erika på badhuset över gatan, och jag i källaren över gården. En reflektion vi båda gjorde var att det lilla vi sett av Danmark var olikt Sverige på ett roligt sätt. Ta till exempel huset där Erika och Mathias bor. Skitmysigt, lite charmigt slitet och med trånga trappor. Däremot oklanderligt fräscht och nytt utanpå, och med en rejält högteknologisk tvätt- och badstuga. Eller vad sägs om en pekskärm där en datorröst talar om alternativen? Tryck ett för dusch, två för tvättmaskin. Joru, kontraster. Fast det känns jäkligt befriande i jämförelse med det tok-standardiserade Sverige…

Vägen till Leeuwarden i Holland var lugn. Det är alltid lustigt att se vilken inverkan en trefilig, halvtom motorväg har på våra tyska kollegor. Liksom vårspralliga tjurar rusar turbodieselmatade Passater, Mercedesar och Bumsar (BMW) mot horisonten med gasspjäll eller insprutare vidöppna och motorerna vällustigt råmande. Vi lät inte Fiaten få släppa loss. Nänä, vi är ju på semester.

Imorse var det närmare 30 grader varmt här. Nu verkar dock det kontinentala högtrycket ha flytt sin kos. Nå, vi ska nog ha trevligt ändå. Vi hörs vidare om det.

CPH-Lwd

Efter en mycket trevlig tillställning på gården hos Mathias, Erika och Nora gick vi till kojs. Natten var ljum och lugn. Det verkade som om Nora ville föregå med gott exempel, så hon sov ända till 07.30, vilket tydligen är ovanligt länge. Vi käkade frukost länge och duschade sedan. C och Erika på badhuset över gatan, och jag i källaren över gården. En reflektion vi båda gjorde var att det lilla vi sett av Danmark var olikt Sverige på ett roligt sätt. Ta till exempel huset där Erika och Mathias bor. Skitmysigt, lite charmigt slitet och med trånga trappor. Däremot oklanderligt fräscht och nytt utanpå, och med en rejält högteknologisk tvätt- och badstuga. Eller vad sägs om en pekskärm där en datorröst talat om alternativen? Tryck ett för dusch, två för tvättmaskin. Joru, kontraster. Fast det känns jäkligt befriande i jämförelse med det tok-standardiserade Sverige…

Vägen till Leeuwarden i Holland var lugn. Det är alltid lustigt att se vilken inverkan en trefilig, halvtom motorväg har på våra tyska kollegor. Liksom vårspralliga tjurar rusar turbodieselmatade Passater, Mercedesar och Bumsar (BMW) mot horisonten med gasspjäll eller insprutare vidöppna och motorerna vällustigt råmande. Vi lät inte Fiaten få släppa loss. Nänä, vi är ju på semester.

Imorse var det närmare 30 grader varmt här. Nu verkar dock det kontinentala högtrycket ha flytt sin kos. Nå, vi ska nog ha trevligt ändå. Vi hörs vidare om det.

Hup Holland!

Snart är det dags. På onsdag den 25 sticker C och jag till Holland, via Göteborg och Köpendanmark. På vägen ska vi hälsa på C:s föräldrar och Erika, Mathias och Nora. I Holland blir det påhälsning av mormor, som är lite skröplig, och två mostrar. Resten av tiden ska tillbringas turistandes, och en långhelg i Amsterdam med Eva och Stefan. Fetmys!

Vi är hemma igen den 10 juni. Då ska det vara sommar här, har jag hört.

Klassiskt till K-1

Idag ska diverse sparka-och-slåss-snubbar göra det bästa för att nita varandra i Globen. Sporten heter K-1. Det har förstås väckt livlig debatt, då det ju till exempel är förbjudet med den något mindre våldsamma proffsboxningen.

Fast det mest bisarra är att min egen flickvän ska spela på öppningen av kampsportsgalan. Tillsammans med tre kollegor ska de spela playback till några pampiga låtar som temat till . Fast det blir en ball kontrast. En barockkvartett bredvid Jörgen Kruth. Sug på den.

Uppdaterat: Okej, det blir ännu bättre. Det var inte en barockkvartett, utan en person till. I spetsen för musikerna gick Linda Lampenius. Over the top.


Okej tjejer, nu tar vi codan igen.
Bild från Svenska Thaiboxningsförbundet.