Välkommen till mitt digitala ego
Johanna och jag hade Beckmans fotokurs ikväll igen. När eleverna började bli trötta gick vi ut och tog lite 80-talsbilder med blixt. Tricket är att blixtens brinntid är extremt kort, ibland ned till 1/50 000 sekund. Då fryser man rörelser på ett utsökt sätt och mer effektivt än med kamerans slutare. Bilden beskådas bäst i stort format, klicka på den för att välja storlek, eller här för en stor version på en gång.
Nej, jag pratar inte om den tramsiga Elitserien, utan om riktig hockey.
För att hålla musarmarna på behörigt avstånd brukar vi på Raring ta en snabb match till 3 när vi segar ihop framför våra datorer.
Nedan tvålar undertecknad till Peter med en så kallad “Vagine” (bör sägas med Borat-dialekt) som innebär att jag lägger pucken vid eget mål och sprätter över den i motståndarens kasse.
Observera det kalla hem-spelandet och det klockrena avslutet.
Närbild på ett liknande, förnedrande, mål.
Tilläggas bör att den nedrige Peter oftast vinner. Men jag slog till när kameran var på plats. Ha.
Sitter och provar Mac-versionen på Suns filsystem ZFS och det är verkligen enkelt (åtminstone för att kräva skrivande i terminalen). Fördelarna med ZFS verkar många. Till exempel så skapar du först en “pool” som du sedan lägger till diskar i. Det betyder att poolen dyker upp som hårddiskikon på skrivbordet som vanligt. Vill du sedan lägga till en eller flera diskar så blir själva poolen större genom att du lägger till mer disk med ett enkelt kommando. Grymt bra för exempelvis server-hårddiskar eller varför inte backupdiskar? Blir poolen full är det bara peta in en eller flera diskar (det är mycket enkelt att spegla diskar) och sedan “peta in” dem i poolen. Har du hårddiskfönstret öppet i Finder kommer du bara se att utrymmet i poolen plussas på med den kapacitet på diskarna du anslutit.
Frågan är om jag vågar lägga över all backup på en sån pool. Någon som har mer erfarenhet av ZFS i praktiken? Vågar jag?
Full koll på ZFS via kommandot “zpool status <poolnamn>” i Geektool.
Tack vare Jockes tips om att ändra en inställning på IPV6 så har min Airport Extreme upphört med sina dumheter att tappa nät i tid och otid. Nu har den varit uppe konstant i en vecka oavsett vad jag plågat den med, precis som det ska vara.
För dig som kanske haft samma problem som jag: här är en dump på hur du ska få din nya maskin att fungera som den ska. Ni på Inlife kanske också ska läsa detta noga, så slipper ni ta in fler Airport Extreme på onödig undersökning.
Klicka för större.
“Hillary Clinton är Yahoo, Barack Obama är Google”
Från Innovations via Vassa Eggen
I december köpte jag en Apple Airport Extreme för att dela ut vårt internet trådlöst. Gott så.
Efter några veckor så började den dock larva sig och koppla ned förbindelsen. Efter några svordomar och en återställning gick jag tillbaka till Inlife och lämnade in den. Efter att de haft den på service i EN MÃ…NAD hämtade jag den nu ikväll. De hade inte upptäckt något fel.
Efter cirka en timmes drift här hemma tappade den uppkopplingen.
I morgon ska jag gå tillbaka och få en ny. Och jag bara känner på mig att det kommer att vara oerhört svårt att byta den, och redan det gör mig irriterad som tusan. Fortsättning följer.
Inte kompis med oss just nu.
Vi tänkte måla och greja lite i vårt stora källarrum och bröt bort de två garderober som stod där. Som väntat låg lite mögel under garderoberna, men det är inget att hänga upp sig på utan bara att torka bort.
Däremot var ena väggen bakom en av garderoberna också lite möglig. När vi bröt bort panelen var det ganska så blött bakom. OK, väggen är enligt dagens mått helt felbyggd med träreglar, isolering och spånskiva mot källarväggen, men den har verkat frisk och kry och det har luktat bra. Trots att konstruktionen är helt uppåt väggarna (höh).
Så nu blir det nog att dränera innan vi gör så mycket annat. Segt.
Men Cecilia fällde i alla fall den mest positiva kommentaren om vår fuktiga vägg: “kolla, nu kan vi odla champinjoner hemma. Så smidigt.”
Grunderna i champinjonodlingen.
Jag har ett tag varit väldigt sugen på en liten digitalkamera med bra objektiv och RAW-format. Pierre gör ett mycket bra jobb med att lägga upp en bild om dagen på sin Flickr-sida. Han plåtar mycket med sin nya Ricoh GRIID, en liten skön kompakt med ett objektiv på motsvarande 28 mm/2.4. Som alla kompakter med litet chip så genererar GRIID en del brus på ISO över 200. Kolla själv testbilderna hos Cyberphoto.
Nu kommer (kanske) Sigmas länge omtalade DP1 (kampanjsajt) som ÄNTLIGEN har ett större chip, vilket borde göra bilderna mindre brusiga. Även DP1 har ett objektiv som motsvarar 28 mm, vilket är lite synd – jag hade gärna haft en 35:a. Men skitsamma, 28 blir bra det med. Tyvärr har DP1 bara 4.0 som bästa bländare, men ifall den inte brusar något överjävligt så kanske den går att köra på 800 ISO under mörka förhållanden. Tycker också att DP1 verkar lite för stor för att peta ned i fickan, kolla själv på Youtube. Ricoh-kameran verkar något mindre (kolla fånig film här).
Ska fika med Pierre snart så kanske jag får klämma på GRII:an. Blir intressant!
Sigma DP1 och Ricoh GR Ii Digital
Puh, det tog en vecka nästan, men nu är jag tillbaka på jobbet. Magen bättrar sig, men jag är fortfarande matt. Resorb, avslagen cola och rostat bröd har varit veckans diet. I helgen blir det bara semlor. Eller inte.
Jag är hemma masgsjuk. Mat och dryck rinner igenom mig. Oavsett om jag äter mesig, kokt mat eller tar en macka så står verkmästaren i magen och snärtar ur sig ett hånfullt “ha!” och bara släpper igenom käket.
Det får mig att minnas en sällsynt smutsig toalett på en busstation i Quito, Ecuador. Nöden har ingen lag och jag gjorde knappast den äckliga toaletten renare. Ett par minuter senare satt vi på bussen och jag petade i mig stopp-och-belägg-piller med loperamid i. En slags kemisk butt-plug, om ni förstår.
Jag minns känslan i magen väldigt väl. Efter två veckor i Ecuador märkte vi att min dåliga mage alltid infann sig på måndagar. Den dagen tog vi våra malariatabletter på. Efter några försiktiga förfrågningar fann vi att även andra hade problem med malariatabletterna, särskilt de med klorokinfosfat i. “Hell, cloroquine just cleared out every good germ in my stomach!”, erkände en jänkare vi mötte.
Den här gången var det ett par år sen jag käkade malariatabletter, så problemet är helt enkelt den magbacill som Henny och Cecilia redan haft. Fest i byn. Nu ska jag äta lite rårivet äpple.
