Av Erik Hörnfeldt snodde jag devisen “Buy quality, cry once”. Så när jag för fem år sedan skulle köpa min första, egna TV slog jag till på en Loewe. Tyskt, högkvalitativt med bra bild och ljud. Eller, högkvalitativt, jag vet inte. För två veckor sen hade vi just lagt Henny då TV:n gav ifrån sig fem skarpa ljudstötar. Efter det dog den helt, och en liten rökstrimma syntes stiga från den. Skitdåligt.
Ett samtal med Pause, butiken där jag köpt apparaten, gjorde mig irriterad. “Det är bara att köpa nytt”, sa säljaren. Ok, så ifall jag köper en tv för tio jäkla tusen så ska jag inte vänta mig att den håller mer än fem år? Skulle inte tro det, polarn. Säljaren gav mig iallafall numret till reparatören. De sa att det nog skulle kosta cirka 2200 ifall det inte var bildröret.
Bara att köpa nytt? Hur mycket tv får man för 2200, Pause?
I fredags var jag och lämnade in TV:n hos Extern Elektronik. Jag fick ett mycket trevligt mottagande men tyvärr det nedslående beskedet att reparationen nog skulle ta två veckor. Men icke, imorse ringde de och meddelade att transformatorn gått till de sälla jaktmarkerna och att en ny skulle kosta 1866 kronor, ditsatt och klart. För den summan får man ingen ny TV, så jag accepterade. “Då kan du hämta den klockan 13 idag”, blev svaret. Heja Extern Elektronik!
Så summa av TV-debaclet: Aldrig mer Loewe. Och Pause får skärpa sig.
Min Loewe Xelos 24″-tv. Numera med ny transformator. Bäst att skiten håller länge till nu…
