Jeroen Wolfers

Välkommen till mitt digitala ego

Archives (page 94 of 116)

El ultimo ryck

Sista veckan innan jag drar till Marbella. Massor med artiklar som ska lämnas, men det känns bra och jag jobbar hyfsat diciplinerat. På lördag sticker jag och fotoassar när Jocke ska plåta för Haléns. Tre veckor, mycket att göra, men vårt digitala flöde fungerar anmärkningsfritt, så det kommer bli bra.

Sedan blir det en vecka i Laurent st’aigouze med C, Eva och Stefan. Därefter hem, vara hemma i fyra dagar och sedan iväg till Marbella med Jocke igen, denna gång plåtning för Mary’s Collection. Hemma igen den 1 oktober. Summa hemma i Sverige i september: fyra dagar. Puh. Fast jag skulle hellre spenderat november i Spanien, om jag fått välja förstås.

Förhoppningsvis finns internetanslutning på hotellet, och då kommer jag uppdatera här regelbundet. Nu: jobba.

Dubai-2004-04-08-008.jpg
Jocke och Elisabeth under förra resan till Dubai.

Jodu, Ernest

Satt imorse i skuggan på mitt favoritfik, sippade på en islatte och läste Alfred Lansings Att överleva. Det är en bok om Ernest Schackletons oerhörda resa till sydpolen. Expeditionen skulle år 1914 korsa sydpolen, inget litet företag ens med dagens mått mätt.

Det gick inget vidare.

Då expeditionens skepp Endurance skruvades sönder av packisen hade gruppen inget annat val än att ta sig fram till fots och med slädar. De klarade 522 dygn, och Shackleton lyckades föra hela besättningen hem levande.

Jag skämdes nästan hur bra jag hade det vid mitt kafébord, och beslöt att späka mig genom en fyrtiominuters promenad i solen till jobbet. Hå hå, ja ja.

Slussar som stänger

Ubbe, David och jag slussade ut vid Karl Johan igår och tog sedan djurgårdsbrunnskanalen ovh tuffade vidare till Fjäderholmarna. Eftersom Hammarbyslussen har öppet dygnet runt gjorde vi oss ingen brådska, utan kom till slussen vid halv ett. Döm av vår förvåning när slussen inte öppnar, trots knapptryckningar, och blinkningar med vår strålkastare.

När vi väl läste på skylten visade sig att slussen öppnar 23.30, 02.00, 04.00 och 05.30. Lång näsa på oss.

Så vad gör man? Vi cabbade upp, tände fotogenlampan, tog en whisky och spelade skitgubbe i en och en halv timme. Sen puttrade vi hem över det nattsvarta salsgolvet Mälaren.

McD sallad – happy meal för brudar

Vilka kunder riktar sig McD till med sina sallader?
Jag handlade en caesarsallad idag, och tackade ja till stegräknaren. Snubben i kassan packar ned käket i en orange kartong. På kartongen finns bilder med en stretchande tjej på, och texten “Happy meal active.”

Vad ger det för vibbar? För mig är Happy Meal en barnmeny. En stretchande tjej tycker jag också anspelar på stereotypen att tjejer är hälsosamma(re) än andra.
Varför inte göra en modern, skön kartong som inte är könad? Vilka vill man egentligen ska käka McDs sallader?

mcd_kampanjen.jpg

Udda drink?

Ryktet går att ungdomarna i sin desperata jakt på fylla blandar energidrycken Redbull med den handrengöringsgelé som finns i Bajamaja-toaletterna. Rengöringsgelén innehåller tydligen en rätt bra procent alkohol.

Om vi bortser från det rätt vidriga tilltaget att blanda drink på handrengöring – vad ska vi kalla drinken? Baja Bull? Röda maja? Nej, jag tror det bästa förslaget hittills är Bull Shit.

Uppdaterat: Jag ringde och kollade med Bajamaja-uthyrarna. De känner till att folk provat detta, och gelén innehåller alkohol. Dock ska den vara hyfsat kraftigt denaturerad, så man provar nog inte så många gånger…

Förnyat förtroende?

Det visar sig att en av rymlingarna från Norrtäljeanstalten, Peter (Basim) Bottany, också är (var?) ordförande i Nationella fötroenderådet för interner. Undrar om han, ifall han påträffas igen, får förnyat förtroende för den tjänsten.

Eller är rymningen bara ett försök från hans sida att hävda sin sak?

Gränssnitt i vardagen

Vid introduktionen av de i Stockholm fick trafikanterna också lära sig att själva öppna dörrarna för att kliva ur bussen. Innan de blå bussarna har fotoceller öppnat dörrarna automatiskt så fort du kliver mot dem.

Självklart gjorde en sån nyhet att mången resenär förvånat studsade mot dörrarna då dessa inte automatiskt öppnades. För att ytterligare försvåra avstigning sitter de knappar man ska trycka på en meter in i bussen, alltså bakom dig när du står framför dörren.

Senast idag hade tre personer problem med att öppna dörrarna för att komma ut. Man hade antagligen kunnat lösa problemet genom att sätta öppningsknapparna på dörrarna istället. Men icke.
Jag kan bli fullkomligt galen över att stora organisationer som SL eller företag som Scania (som levererat bussarna) inte har tänkt över grässnittet mot sina resenärer. Det hade varit så enkelt. Suck.