I fredags åkte vi till Köpenhamn och hälsade på Erika, Mathias och Kennet-Mari (som arbetsnamnet på knodden är). De bodde i en fantastisk lägenhet i Nørrebro, men tyvärr inbjöd vädret inte till något vidare spatserande. Nollgradigt, snöblandat regn och blåst. Vi gjorde det enda rätta: låste in oss i köket och lagade chilimarinerad kycklingfilé med svamprisotto.

Nu väntar en bister arbetsvecka. Ska försöka slipa lite på båten också.

Jag hälsade på Ã…sa på Sune Carlssons båtvarv idag. Vi käkade lunch med Olle, en motorexpert som läste igenom min artikel till Praktiskt Båtägande. Artikeln fick godkänt, och den halstrade råbiffen också. Det var roligt att kolla omkring på varvet och verkstaden, allting var mycket fräscht. Mindre läckert var den skuta som sjönk igår på en av de uthyrda båtplatserna. Kustbevakningen hade en så kallad skimmer på plats som samlade upp dieseln som sakta sipprade upp från båten.

Annars plåtade jag lite motordelar. Sexy.

Fototävlingen Ã…rets Bild är avgjord. Vann gjorde frilansfotografen Stefan Söderström med sina bilder på den nyss knivhuggna Anna Lindh. DN väljer att inte publicera den vinnande bilden.

Bland flera andra tycker jurymedlemmen Ulli Michel tycker det är konstigt. (citat från DN:s webb)

– Att inte publicera den är censur och dålig journalistik. Bilden dokumenterar historia. Anna Lindhs familj har skadats av en galning, inte av fotografen Stefan Söderström, säger Ulli Michel, bildredaktör i Tyskland.

DN:s chefredaktör Jan Wifstrand håller med om att fotografen gjort sitt jobb och att bilden är historiskt viktig, men säger att det inte kan påverka beslutet att visa brottsoffren – Anna Lindhs familj – den hänsyn de förtjänar.

DN var bland de första att röja Anna Lindhs mördares identitet, men nu vägrar de publicera en nyhetsbild av “hänsyn till de anhöriga”.
Man kan fråga sig hur de resonerar.

Stort grattis dock till Paul Hansen, en av de bästa fotograferna i Sverige idag.

Bild från den vinnande sviten från Expressen. Foto:Stefan Söderström

Volvo visade i veckan sin nya konceptbil YCC. Konceptgruppen har tagit fram en stor mängd smarta små lösningar (bland annat påfyllningen av spolarvätska bredvid bensinpåflyllningen) som kanske inte revolutionerar bilbranschen, men som jag gärna skulle se i min nästa bil.

Jag hoppas att det inte blir ytterligare en konceptbil i raden. Volvo har visat många konceptbilar, där en slatt av lösningarna hamnat i produktion. Dock har vi inte sett mycket av de miljömässiga lösningarna från exempelvis konceptbilen ECC (Environmental Concept Car) från 1992.

ECC drevs av en hybridmotor, alltså el och något annat bränsle, något som vi fortfarande inte sett skymten av i några vanliga volvomodeller. På Volvos miljösidor visar man istället upp bilen XC90, en så kallad SUV på två ton vars bensin-, eller dieselförbrukning lämnar en hel del övrigt att önska ur ett miljömässigt perspektiv.

Visst, den svenska biltillverkaren har några stycken Bifuel-bilar i produktportföljen. Det är bilar som har både en konventionell bensintank och en tank för LPG (Liquified Petroleum Gas), en naturgas som ger ifrån sig lägre halter växthusgas än bensin. Men lägre halter räcker inte, status quo i utsläpp är mindre dåligt, men fortfarande otillfredsställande. Toyota har byggt bilen som Volvo kunde haft i början på 1990-talet. Dåligt Volvo, ni kunde varit först. Och hybridmotorn hade verkligen gjort stor nytta i en stor och bränsletörstande bil som XC90.

I YCC finns ingen hybridmotor, men väl en grovt dimensionerad startmotor som istället för bensinmotorn puttar igång bilen vid rödljusen. Det är kanske början på en hybridbil, men fortfarande rätt futtigt med tanke på ECC-lösningen för tolv år sedan. Jag är pessimist, men snälla Volvo, kan vi åtminstone hoppas att startmotorlösningen kommer i produktion i alla era bilar snart?

Volvo ECC, 1992. Bild: vvspy.com

Volvo YCC, 2004. Bild: Supercars.de

Idag var det dags för besiktning av mammas gamla Saab 900. Några nedslag blev det allt, men jag kunde för mitt liv inte begripa vad “Antennfäste, bak vänster, utformning olämplig” stod för. Antennfästet har ju monterats på fabriken och har suttit där hela tiden. Dessutom fanns där inte en tillstymmelse till rost. Så vad var då felet?

Plötsligt slog det mig – vi tvättade ju vrålåket igårkväll för att få bilen att framstå i så positiv dager som möjligt (den är ändå från 1988 med lite klädsamma rostfläckar i guldmetalliclacken). Innan vi körde den igenom biltvätten på Statoil skruvade jag naturligtvis bort antennen. Sedan glömde jag skruva på den igen. Då blev “utformningen olämplig”. Tack och lov kostar det inget att åtgärda. Då är spindellederna värre. Jaja.

Intervjuade just John Bark och Oscar Liedgren för CAP&Design. Ett mycket bra och trevligt möte, förutom att min gamla minidisc-spelare behagade radera en timmes intervju när jag bytte batterier. Kanske är skäl nog för att jag ska investera i en tredje generationens Ipod med mikrofon…

En kvick sväng på Båtmässan skvallrade om att plastschabraken blir större och dyrare. Fast det fanns en massa trevliga kajaker också, och en enormt massa tillbehör. Ska se om jag hinner strosa runt lite längre en annan dag, nu var jag bara där för att träffa en leverantör. Han var inte där, så jag fick en massa broschyrer istället. Yay.

En kul grej tror jag Långseglarsymposiet blir. Skulle vara grymt roligt att gå, får se om jag har tid.