Välkommen till mitt digitala ego
Japp, efter att ha fyllt på lite diesel, bytt oljefilter, hällt på ny olja, öppnat kylvattenkranen så gjorde Ubbe och jag ett startförsök. Och se, den gamla MD-2-dieseln från 1972 hoppade igång på första försöket, nästan av pur förtjusning.
Självklart var vi tvugna att ta en premiärtur på en gång. Det blev bara en liten runda runt Långholmen, ner till Karl-Johanslussen och tillbaka. Det var lite kyligt, men svidande vackert. Nu börjar säsongen!
Igår lördag sjösatte vi båten. Vädret var skönt och temperaturen behaglig. Tyvärr var det bara ölen i plastglas som fattades för att det skulle likna “riktig” vattenfestival. Båten läckte som tusan, och både 12-voltspumpen och 220-diton fick jobba på rätt bra. Grr.
Vi kom mycket snabbt fram till att använda vanlig papperstejp i nåtarna utifrån verkligen inte fungerade. Nästa år återgår vi till fårtalg.
Väl förtöjd på båtplatsen (vissa fegisar lägger sig vid servicebryggan när båtarna läcker, pah!) arrangerade jag 220-voltspumpen så den gick igång när vattennivån steg för högt. Vidare kopplade vi också in den nya batteriladdaren från holländska Victron för att ha beredskap med 12-voltspumpen.
Idag söndag hade båten svällt så pass mycket att 12-voltspumpen ensam kunde ta hand om vattnet. Så det ser ljust ut, faktiskt bättre än förra året. Skönt, snart är det sommar!
Självklart visade sig aprilvädret när C och jag tagit några timmar ledigt i torsdags. Vi skulle tjära båten under vattenlinjen. Under tiden som vi värmde tjäran i vattenbad började det låta märkligt utanför. En blick ut genom öppningen i presenningen avslöjade att det haglade. Mysigt.
Själva tjärandet (med dalbränd tjära från Claessons) gick galant. Nu hoppas vi att den här bottenbehandligen fungerar bra. Jag ska snart gå ned och kolla om den torkat något.
Om två veckor är det sjösättning. Äntligen!
Har precis kommit in igen efter att ha kört några timmar yoga. Poweryoga eller kundalini, undrar du? Jag lutar mer åt power.
Sittandes i lotusställning på marken, med skrapa i höger hand och varmluftspistol i vänster, har jag plockat bort ytterligare någon kvadratmeter tjära från båtens skrov. C har gjort rent nåtarna inifrån, och snart ska vi olja trät ordentligt, smälta ned Ettan i nåtarna, smeta fårtalg i nåtarna utifrån, tjära skrovet och därefter ska Potemkin förhoppningsvis vara tät.
Nu blir det middag och Tanzaniabildsvisning. Och ett glas rött eller fem.
Vi var på BN-huset i Skärhamn och såg en utställning med bland andra Lasse Härngren. Han bygger fantastiska båtmodeller som han sedan säljer. Den här kostern på bilden betingade ett pris av 33 000, och det är faktiskt prisvärt. Detaljarbetet var fullkomligt fenomenalt.
Så, idag var jag och handlade delar till båten. Äntligen hittade jag rätt kilremmar hos Marinshopen där de även hade kvar en handvevad oljepump som jag ska pumpa upp den gamla oljan ur tråget med. Dessutom inhandlades en tång avsedd för att skala och klippa sladdar.
Jag ägnade en timme åt att byta remmarna och dessutom klippa bort de rostiga “sockerbitar” som hade fungerat som kopplingsdon i kölsvinet. Nu har jag satt dit kopplingar med lim i och krympplast utanpå, så nu är det tätt. Jag tror att det är lite bättre kopplat nu, för pumpen gick igång igen, trots att jag var övertygad om att batteriet var tomt…
Alltså: lite mindre el-läckage. Vi värmer alltså Mälaren en smula mindre med våra batterier. Skönt.
Nix, inget vidare under vattenlinjen på en båt.
Gick ned till båten för att väcka den gamla dieselrovan (en Volvo Penta MD2) ur sin vintersömn. Jag kollade oljan, öppnade intaget för kylvatten, satte på strömmen, ställde gasreglaget på halv gas och lyfte dekompressionshandtagen.
Först gick den runt utan att tända, men efter några gånger kom jag ihåg – jag hade glömt kallstartsknappen. Sedan kickade den glatt igång på nästa försök!
Nu får det gärna bli varmt igen, sen ska det bli puttra av!
Äntligen! Nu ligger Potemkin i spat och läcker nästan inte alls efter ett knappt dygn. Det lovar gott. Nu ska vi få tillbaka kapellet från Ekroths, och sedan ska den få svälla två dagar till innan vi ser om motorn fungerar…
Igår skulle vi basa, eller ånga, vår relingsbit till båten. Jag hade införskaffat ett styck ventilationsrör med ändlock, en kaffepanna från Stadsmissionen som ånggenerator och en bit kylarslang. Vi borrade hål i ena ändlocket och stoppade in slangänden, satte den andra änden av slangen på kaffepannan och kokade vatten på vårt gasolkök.
Anordningen fungerade utmärkt, men träbitarna var lite för tjocka för att dra dit med handkraft. Vi får göra om kalaset helt enkelt, men nu vet vi att det fungerar!
Helgen har ägnats åt båten (surprise!). På lördag ska den i, men nu börjar det kännas okej. Fernissan blänker och de kexiga ställena är förstärkta med lite epoxilim. Ett lager fernissa till ska på, sen får det vara bra för i år.
