En månad med elbil

I slutet av september hämtade vi ut vår Kia E-Niro. Det är en leasingbil med elmotor och ett batteri på 64 kWh.
Efter förre kollegan Anders skräckhistoria med just en sådan bil fick jag uppmaningen att skriva om mina upplevelser. Jag är på inget sätt sponsrad utan vill bara dela med mig av mina egna upplevelser.

Vi hämtade bilen fulladdad på en torsdag och en vecka senare skulle vi ta den på sin premiärtur till ett litet hyrt Air b’n’b-hus i närheten av Nora, nordväst om Örebro.

Eftersom det är boom för elbilar just nu, hade vi fortfarande inte fått vår laddbox installerad hemma. Jag fick istället passa på att utnyttja gratisladdningen på vårt närmaste Bauhaus-varuhus när jag skjutsat barn till aktiviteter i närheten.

Så när vi med fem personer + hund i bilen satte av mot Nora och Lindesby stod mätaren på 98 % laddning. Uppskattad räckvidd var 42 mil och det var cirka 23 mil till vår destination. Jag började köra och höll lagstadgad hastighet medan jag bekantade mig mer med bilen. Vid ett McD-stopp i Strängnäs var det helt ledigt vid E-ons snabbladdare, så vi okynnesladdade några kWh medan alla gick på toa och handlade snacks. Vi fick i 6,47 kWh för 32 kr och vi rullade in på gårdsplanen med 22 mil kvar i batteriet – det kändes lugnt.

Vi lät bilen stå och gick istället i skogen och åt god mat. Med våra 22 mil skulle vi lätt nå en snabbladdare på vår väg hem. Vi skulle nog med kraftig hemlängtan, solen i ryggen och lätt medvind ha klarat hemfärden utan att ladda, men jag vill hellre ta det säkra före det osäkra.

Vi träffade ägaren till gården som tittade på bilen och sa "Bredvid traktorn därborta kan du ladda bilen om du vill. Min fru är ändå i Stockholm med vår Polestar".

Ja, se på tusan. På väggen till ladugården satt en Zappi V2-laddare som över natten laddade bilen full. Så när vi tuffade hemåt hade vi 43 mils räckvidd och kunde dels köra lite sight-seeing och även prova lite av den härliga accelerationen. Tur ska man ha!

Långresa nr 2: Sthlm – Västkusten

Det riktiga elddopet var vår nedresa till Västkusten i samband med höstlovet. Här pratar vi 50 mil på motorväg vilket betyder höga hastigheter som drar mer energi.

Vår plan var att stanna till vid en större handelsplats där det finns flera snabbladdare (i vårt fall 50 kW – bilen tar max 77 kW), så att vi skulle ha alternativ om det skulle vara kö eller om någon av dem skulle vara trasiga, som i Anders exempel ovan.

I vårt fall finns ett sådant kluster i Mjölby, vilket är lagom långt – 23 mil. Därefter skulle vi klara oss hela resten av vägen, men jag har läst mig till att OKQ8 i Borås har smällt upp ett par snabbladdare (nu pratar vi 300 kW) vilket skulle kunna fungera utsökt som sekundärt stopp.

I Mjölby blev den bristande laddinfrastrukturen verkligen otroligt tydlig. Vi hade lite otur och kom iväg lite senare än planerat (någon barnfamilj som varit med om något liknande?), vilket gjorde att vi rullade in på handelsplatsen vid Potatisrondellen söder om Mjölby prick klockan 12. Asdålig tajming. Dessutom hade det gått mer el än jag räknat med – fullastad bil och motorvägsfart drog värdefulla elektroner från batteriet.

Samtliga snabbladdare var fulla – några som ville ladda sina plug-in-hybrider, andra med rena elbilar. Vi tog en ledig 22 kW-laddare medan vi spanade efter någon ledig laddare med 50 kW. Jag kände mig rätt stressad – helst skulle man vilja göra "som vanligt", det vill säga stanna bara en gång och sedan köra på. Nu skulle vi antagligen behöva stanna en ytterligare gång och ladda. Irriterande.
Tack och lov lämnade en bil snabbladdaren vid McDonalds och vi kunde ansluta. De utlovade 50 kW var "bara" 25, men det blev en rejäl skjuts jämfört med 22 kW-laddaren som i praktiken gav 10 kW.

Sedan mumsade barnen i sig sin snabbmat, vi tog en kopp kaffe och handlade lite godis. Med 86 friska procent i batteriet tuffade vi vidare. Stoppet blev längre än planerat, men vi hade tagit i lite extra i tid. Vi rullade in i Kungälv med knappa 10 mil kvar i batteriet.

I Kungälv brukar vi hälsa på C:s mamma och där finns snabbladdning på McDonalds och hos en bilhandlare längre bort.
Via appen ChargeFinder kunde vi se att snabbladdaren, med bara en plats, var upptagen. Än en gång fick vi ta "långsamladdaren" och äta middag. En kvart innan vi skulle åka blev snabbladdaren ledig och med 50 kW hände det grejor på den korta tiden. När man reser är helt enkelt snabbladdning det enda alternativet.

Nu är vi ute på lantstället och kvar i land står vår bil med 165 km kvar i batteriet. När vi åker hem planerar vi att stanna i Borås (100 km bort) och snabbladda på OKQ8:s nyinstallerade 300 Kw-laddare, fast de har också några 50 kW som backup. Det räcker gott för oss

Det kommer bli laddkaos

Så för att summera så var det redan trångt vid laddarna en höstsöndag i november. Hur det kommer att bli framåt jul eller innan midsommar vågar jag inte riktigt tänka på. Här gäller det att försöka komma iväg svintidigt på morgonen eller åka en annan dag.

Framtiden får visa hur svårt det blir att få laddning. Hittills känns elbilsägandet mycket bra, men det kräver helt klart en annan planering än med fossila bränslen. Dock känns det oerhört bra att susa förbi mackarna när bensinen kostar över 17 kronor per liter …
OKQ8 har annonserat att de ska elektrifiera 300 mackar och jag hoppas flera kedjor hänger på.

Appar i min laddningsmapp (Iphone)

För att annars klara laddningen har jag en hel bunt med appar + några RFID-taggar.
Plugshare
Circle K Charge SE
Kia Charge
Ionity
Mer Sverige
ChargeFinder
A better route planner (ABRP)
ChargeMap
OKQ8 Elbilsladdning
Plugsurfing
Eon Drive

Taggar i bilen
EON
Fortum Charge & Drive
MER (f.d. Bee)
InCharge (Vattenfall)

Relaterade inlägg:

• Miljöbilar: Var är min el-kombi?