Nu har vi varit ute och puttrat med båten i det fina vädret. Efter de första turerna visade vår annars så trogna motor upp några svaghetstecken. Först gick temperaturmätaren upp på rött. Dåligt. En snabb felsökning visade att det var stopp i kylvattenintaget. Det gick tack och lov att lösa med hjälp av ett par grillpinnar i metall. Vi skruvade av kylslangen från intaget, öppnade kranen helt och tryckte helt sonika ut skräpet med grillpinnarna. Vi har för första (och definitivt sista) gången använt oss av papperstejp i nåtarna vid sjösättning. Idén är att tejpen ska pressas in i springorna av vattentrycket, för att sedan lossna när det blivit tätt. För vår del så lossnar tejpen och åker in i kylvattenintaget. Sktidåligt. Aldrig mer tejp.
Det andra problemet var mer oroande. Motorn började helt utan anledning gå ned i varv. Det kunde ske direkt efter avfärd, eller efter en timmas gång. Inte bra, vi har liksom ingen annan framdrivningskälla än vår motor.
När David och jag var ute sist fann vi dock lösningen på problemet. I vintras hade vi rivit bort en bräda vid tanken som var lite kexig. Det har medfört att durkarna ligger några centimeter lägre, inget som vi tänkt på direkt. Om man dock ställde sig på babords durk så tryckte den på bränsleslangen, vilket ledde till att bränsletillförseln ströps… Tack och lov väldigt enkelt fixat. Så nu går motorn bättre än någonsin. Nu jäklar ska det bli åka av!
