I går somnade min mormor in för gott. På ett sätt kom det inte som en överraskning, hon var ändå över nittio år gammal. Men det är svårt att förbereda sig på att någon går bort.
Oma Lidi var en riktig krutgumma med en vilja av stål. Tyvärr kom förvirringen något med åldern. Hon blev stundtals arg och den lilla tunna sparven jagade med buller och bång ut både läkare och sköterskor ur rummet om det inte passade.
Hennes aska kommer att spridas i havet utanför hennes älskade Scheveningen. Det vet jag att hon skulle gillat. Och jag ska vara där och säga hej då.
Henny hann träffa Oma, gammelmormor, en gång när hon var ett år gammal.
