Välkommen till mitt digitala ego
Markus Marcetic har varit och föreläst hos oss på Beckmans ett par år. Varje gång har han visat fascinerande, vackra, ibland skrämmande men alltid fantastiska bilder. Nu har han en ny hemsida, besök honom på www.markusmarcetic.com och anlita honom så mycket du bara kan.
Här är ett par smakprov:
PORTFOLIO – Images by Markus Marcetic
The Boston Globe har en avdelning som heter The big picture. Den här veckan är bilderna från Iran, mestadels via bildbyråerna Getty, AFP och AP. Peta in RSS:en i ditt flöde, eller hälsa på The big picture varje vecka. Det är fantastiska bilder. Viktiga, starka. Bildjournalistik när de är som bäst.
Besök sajten här.
Olympus PEN var en lustig krabat som tog 72 bilder på en 36-rulle i och med att den använde halvformat, alltså halva negativformatet. När Olympus tar upp tråden och lanserar digitala E-P1 väcker den faktiskt ett rejält habegär. Tänk er en kompaktkamera med RAW-kapacitet som även kan filma i HD – och där du kan få kort skärpedjup i bilderna. Mys. Test och testbilder finns hos favvosajten DPreview.com.
Misstänker att priset kommer att svida rejält, men jag gillar verkligen trenden av högkvalitativa kompakter!
E-P1 och Lumix LX3. Bild från DPreview.com
Var inne på Fotokungen på lunchen och köpte ett minneskort. Passade på att känna lite på Nikon D700. Oj, det kändes bra. Gediget, kvickt och trevligt. Kanske något att byta till så småningom –¦
Får sukta vidare genom att kolla på Robbans bilder så länge. Han har en sån. Också.
Nikon D700. Bild från svenska Nikon.
Ikväll ska Johanna och jag vara fotolärare på Beckmans igen. Eleverna ska redovisa en större uppgift – de har fotograferat egna tidningsomslag för fyra olika tidningar.
Sedan blir det fotohistoria. Johanna kommer prata om Alexandr Rodtjenko och Leni Riefenstahl. Bägge dessa fotografer har satt standarden inom fotografi på många sätt. Och säga vad man vill om Riefenstahl – hennes bilder är otroliga. Det finns några stycken här.
Leni Riefenstahl i aktion. Bild från www.leni-riefenstahl.de
Tog med mig Henny och åkte till Fotomässan igår. Insåg att det kanske inte skulle bli någon långvarig sejour, åtminstone inte framför alla utställningar. Vi hann gå förbi Pieter ten Hoopens utställning touche-moi (riktigt bra, vill se igen) och jag trodde sedan att jag var smart genom att gå in på Mattias Klums utställning. Det var uppskattat, särskilt när vi gick förbi bildspelet med orangutang-bebisar, regnskog och regnskogsindianer. Bildspelet var max fem minuter långt, men när vi sett det tre gånger ville jag gå vidare. Henny stod kvar och pekade mot skärmen. “Pappa, det kommer mera”. Till slut fick jag locka bort henne med löfte om bulle och mjölk på fiket.
Jag fick en liten pratstund med Lasse Pettersson på Nikon om deras D700 som verkar vara en ruskigt mysig kamera. “Bara” 12,1 megapixlar, men en ruskig ljusskänslighet (kolla bild nummer två i den här bildserien). Det kanske är en anledning att byta tillbaka till Nikon igen. Kul!
Annars var det som vanligt. Ett fullkomligt överdrivet utbud av diverse hårdvara och sjukt mycket bilder. Gott så!
I går kväll hade Johanna och jag Beckmanslektion i foto. Eleverna hade blivit uppdelade i fyra grupper och fått varsin tidning. Förra lektionen delade vi ut Filter, Vogue, Camino och Kingsize. I går fick eleverna träffa fyra modeller och sedan plåta dem i en timma. Roligt roligt, jag tror det blev fint! Nästa lektion får vi se.
Efter pausen kom suveräne Robban Henriksson och visade bilder, berättade om sitt jobb och drog en underbar mängd “bakom bilden”-stories. Riktigt kul! Fina, engagerande bilder (som jag redan haussat tidigare). Iväg och kolla på hans blogg pronto! Han satt kvar en timme över tiden och det gjorde åtminstone hälften av eleverna också – ett bra betyg.
Tack som fasen Robban! Vi kommer att ringa igen, var så säker!
I går var kollega Johanna och jag på Mary Ellen Marks och Martin Bells seminarium “Extraordinary Child” på Nordiska Muséet.
Paret har fotograferat och filmat på ett isländskt barnhem för handikappade barn och Martin Bell har gjort en 40 minuters film om en av eleverna, Alexander, och dennes familj.
Tydligen så har inget museum velat visa bilderna eller filmen i USA, något som förvånade de bägge skaparna mycket.
Både Johanna och jag fann filmen mer medryckande än bilderna. Själva bilderna känns en smula svensk fotoskola, vilket kanske är ett bättre betyg till fotoskolorna än till Mary Ellen Mark.
Mary Ellen Mark flippade också (alltför) raskt igenom några av hennes tidigare produktion och det är bilder av världsklass. Synd att det senaste inte kändes lika fantastiskt.
Martin Bell verkade helt kallsinnig till att visa och distribuera sin film på internet. Han menade att publiken gillar filmen (han har visat den på några universitet), men att det är de personer som tar in filmerna på festivaler och muséer som är proppen. Hur som helst ville han få ut filmen “på riktigt” innan han lägger ut den på nätet. Jag tycker han gör fel.
Både Mary Ellen och Martin Bell var mycket ödmjuka och trevliga och diskuterade gärna med publiken. Johanna haffade Mary Ellen Mark efteråt och fick två minuter på sig att ta en bild. Det är en hård kvinna, denne Mark, något som kanske syns på bilden.
Ett stort tack till Nordiska Muséet för en väl ordnad tillställning. Tack för att vi fick komma!
