I lördags sprack molntäcket upp för en liten stunds sol. Vi lajjade i parken och jag testade Quad Camera (Itunes store-länk). Roligt, men ganska medioker kvalitet. En härlig eftermiddag var det dock! Klicka för större bild.
Category: Tycker om (page 8 of 28)
Jag var verkligen sugen på Daytona Sessions vol.2 och att lyssna på Morris Packer, Katarina Graffman och Umair Haque idag. Men i måndags blev jag sjuk och jobbet lade sig på hög. Jag blev tvungen att jobba istället för att mingla på Rival.
Tack vare Bambuser-sändningen, som var av riktigt bra kvalitet, kunde jag ändå hänga med och via kommentarerna tjattra med de andra distansdeltagarna. Samtidigt gick det att kika i bakkanalerna på Bloggy och Jaiku. Superbt!
Men, jag erkänner. Det är skittrist att ta en öl framför datorn, så nästa gång ska jag verkligen försöka vara med på riktigt.
Morris Packer in action. Riktigt bra presentation, även rent visuellt. Kolla in den på Prezi här.
Så var det tyvärr redan dags att åka hem från Frankrike. Hem till Henny och jobb. Vi gick en kort promenad bort till stationen i La Roche-sur-yon och jag hann med ett tidigare tåg till Nantes. Det kändes extra skönt, annars hade jag bara haft en kvart på mig att byta tåg – det kändes lite tight.
Man är föga graciös eller cool när man baxar in en ryggsäck, paraplyvagn, överpackad skötväska, sig själv och lilla Rut på ett tåg. Men det gick med Cecilias hjälp alldeles utmärkt, och lilla Rut somnade i min famn efter några minuter.
Väl framme i Nantes baxade jag ut oss från tåget och det var enklare. Jag hittade inga informationsskyltar på vilka perronger de olika tågen gick på, förutom på –¦ en av de nio (?)Â perrongerna. Jag gick upp på trean, och det visade sig vara helt rätt, och jag kunde i lugn och ro baxa vårt lilla ekipage upp på vagn nio och åkta TGV till Paris Montparnasse. Tyvärr fastnade lilla Rut för en annan liten tjej som satt några rader bort. Inget ont i det förutom att Rut inte fick ro att sova. Trots att hon såg fruktansvärt sömnig ut kunde hon bara ligga still i någon halvminut, sedan var hon tvungen att sätta sig upp och kolla om den andra flickan var kvar. En snäll tant höll ett öga på Rut medan jag hämtade vagnen, men det var en ruskigt trött liten tjej som lyftes av tåget.
I Paris hade jag tänkt att vi skulle käka. Tyvärr var det fullt av poliser som höll på att spärra av halva centralen, just den med caféerna i. Vi gick bort till flygbussarna istället, och den gick ganska snart. Rut, den här gången utan distraktioner, somnade nästan omedelbart imin famn. Det är alltid bra att ha gott om tid, särskilt som bussen tog dubbelt så länge som jag räknat med, cirka 1,5 timme. Väl framme på CDG var det bara att checka in, säkerhetskollas och ge Rut mat. Fiket hade slut på mackor, så själv tog jag en nöd-snickers och en kaffe.
På planet lajjade Rut glatt och utan att bekymras av höjdskilllnader med allt som bjöds. In-flight-menyn ägnades stor uppmärksamhet och hon tuggade ordentligt (så ordentligt hennes enda tandämne bjuder) på säkerhetsföreskrifterna. Sen somnade hon. Igen. På Arlanda hämtade farsan oss, och Rut satt och tittade på alla fina gatlampor hela vägen hem.
När lilla Rut möttes av storasyster Henny sken hon upp och skrattade glatt. Nästan 12 timmars resa och det enda missnöjet jag hörde från Rut var när jag gav henne näsdroppar innan flygningen.
En resa enormt mycket över förväntan. Är våran snart 11-månaders lilla tjej världens snällaste? Det är bud på det…
När ena lilltjejen är sjuk och C jobbar är det hemmadagar som gäller. Då kan man baka bröd! Levain!
Efter två totalt misslyckade försök fungerade bröd-Martins recept till fullo. Jag gjorde min vildjäst på torkade, ekologiska aprikoser från Willy:s och det verkar ha fungerat kalasbra.
I går började jag, och idag på eftermiddagen kunde jag slänga in två färdigjästa limpor i ugnen. Ruskigt gott, blev det ljusa brödet, lite segt med stora hål i, precis som utlovat. Kul med vildjäst, en riktig känsla av kemiskt experiment kombinerat med egen likörframställning. Det ska provas igen!
Dagens snackis är helt klart hitta.se/gatubild, med gatubilder från Stockholm med omnejd. Till skillnad från Google street view har man inte retuscherat bort några ansikten på hitta ännu. Vi får väl se hur det blir.
Mycket trevlig tjänst, men när uppgraderar Hitta.se sin Iphone-app så jag får ta del av det här i telefonen?
Roligast är att Nikke Lindkvist blivit fångad utanför sitt favoritfik.
Bild från Nikke Lindqvist
Kjell Häglund fullkomligt granulerar Jan Guillos krönikor om fildelning, publicerade i Aftonbladet.
Eller vad sägs om formuleringar som:
Jag menar, en alfahannespännig helfigursbylinad krönika om internetteknologi, författad av en skrivmasinsknattrande sjuttiotalstomte som inte ens klarar av att öppna sin egen mejl! En klockren knasighet i Aftonbladets crazykoncept.
Mycket underhållande! Läs hela uppläxningen hos GP.
I lördags var jag med David och Mathias på Klungans »Det är vi som är hemgiften«. Liksom deras förra pjäs–¦eller stycke, eller–¦javafan, »Jag är en fågel nu« var den briljant, rolig, sorglig, tänkvärd och rapp. Jag skulle vilja se den fler gånger.
Mathias skriver bra om föreställningen här. Fick du inte biljetter? Du kan ju alltid lyssna på samma grupps radioprogram Mammas nya kille på P3 eller poddradio.
Apropå Mammas Nya Kille får du här några visdomsord på vägen av livscoach Peter Nilsson.
Nej, glöm mini-pc och allt liknande. Här är årets julklapp!
Har du missat vad det handlar om? Kolla och den här sidan och lägg till i din RSS!
Ifall du kör engelsk version av Gmail kan du nu klicka på Settings och upptäcka nya fliken Themes. Nu kan du alltså personifiera Gmail med lite snygg grafik, yay!
Min inbox med temat Ninja
I lördags mötte jag några vänner vid Stureby T-station. Jag skulle få låna ett powertool och de skulle ändå på middag i mina surroundings. Då jag hade bilen kunde jag lika gärna skjutsa dem till middagen. Vi hoppar in och de tittar ut och inser att de inte riktigt kan vägen.
Jag plockar fram min gamla gistna Navigon-GPS och undrar vilken gata de ska till. Förvirring, de kommer inte ihåg.
Plockar undan GPS:en och plockar fram telefonen. Via Eniro-appen söker vi på middagsvärdarnas namn och kommer snabbt fram till adressen, samt får en karta över dit vi ska. Ett klick på GPS-knappen och vi ser själva där vi är, och det är bara att åka.
Smidig liten lur, det här.
Bild från Apple