I förra veckan släppte SEB sin Iphone-app. Den är trevlig, jag gillar att kunna hitta närmaste bankomaten, t. ex. Men skrapar man lite på bankens polerade app-yta undrar jag över hur modern den egentligen är. Just nu försöker jag få ihop min redovisning till firman, till exempel. Då möter jag lite av gammel-banken.
SEB har länge försökt få sina kunder att skippa pappersavierna. Det kan man förstå, så mycket träd man kan spara! Själv avbeställde jag de fysiska avierna för flera år sen. Tänkte att de ändå finns kvar digitalt, vilket borde vara logiskt.
Eller?
Jag försöker skriva ut mina verifikationer för januari 2009. Det går inte, historiken sträcker sig bara till februari 2009. Den vänliga kundtjänsten, (som för övrigt retar gallfeber på mig efter som den på gammel-Facebook-vis via mail meddelar att det finns ett meddelande att läsa på SEB (Maila mig direkt!)), upplyser mig om att det visst går att få tag på en kopia av denna information, det kostar bara 150 kronor att få en kopia.
Ursäkta, 150 kronor? Jag har både min firma och min privata ekonomi hos SEB och betalar sköna pengar varje år för detta. Man kan undra över varför i herrans namn man inte kan spara sin kontoinformation längre? Eller – för guds skull – skicka den via mail. Det går inte, menar kundtjänst.
Men jag tror jag har svaret. Hur moderna och Iphone-appiga banken är så lyser omoderniteten och fyrkantigheten igenom. Varför man inte sparar kontoutragen? Man har inte tillräckligt med disketter kvar för att spara allt.
