Nu har vår nya lilla dotter hunnit bli nio dagar gammal. Vi har inte kommit på något namn då vi har varit fullt sysselsatta med att vara sjuka. Lillsnörpan har haft ögoninflammation som vi behandlar med koksaltlösning och droppar, Henny och jag har haft influensa med en ofantlig mängd snor, hosta och feber (sån panikartad nästäppa var längesen jag hade. Gissa hur bra en tvååring sover med sån–¦).
Som kronan på verket fann jag i förrgår natt (jag sov i källaren pga den förbannade hostan) min fru liggandes i feberfrossa. Mjölkstockning kallas det. Det gör jätteont och kan bara lösas med mer ont, nämligen att bebisen får suga på det onda, ömma bröstet. Kalas, helt enkelt.
I går var jag hos läkaren och fick receptbelagd nässprej och hostmedicin med morfin i. Natten var helt okej och alla fick några timmars sammanhängande sömn. Henny har fått gå till dagis idag – till hennes stora glädje. Cecilia är feberfri och vi ska till BVC med lillsnörpan efter lunch för att kolla vikt och längd.
Jag anar ljuset i slutet av tunneln. Kanske får jag en frisk pappadag innan jag ska jobba igen. Den som lever, osv.
UPPDATERAT De ringde från dagis och sa att Henny var febrig. Bara att hämta tidigare. Hemma var hon pigg som en mört, dock. Hå hå, ja ja.
