Så skulle vi för första gången åka ut i skärgården tillsammans. Hittills har jag bara varit iväg med David och Mathias, mycket för att C har jobbat så mycket på somrarna förut. Nu var dock planen att få se lite horisont i ytterskärgården.
Vi lagade käk, handlade ännu mer mat, stuvade allt i 12-voltskylboxen och några väskor och packade även ner regnkläderna. Vi körde ner all packning till servicebryggan, och jag skulle bara köra över båten dit så vi kunde börja lasta in. Väl nere i båten upptäckte jag att elen stått på sen vår sista tur fyra dagar tidigare. “Ajdå, men det ska väl inte vara några problem”, tänkte jag och vred om startnyckeln.
Stendött. Svänghjulet rörde inte ens på sig. En dieselmotor behöver ingen ström för att gå, men för att starta behövs en rejäl dos. Och nu hade vi ingen. Misär.
Vi försökte veva igång motorn med den medföljande veven, men att brottas med kompressionen i en Volvo Penta MD2 från -72 klarar man inte, om man inte heter Ricky Bruch. Så det var bara att hämta batteriladdaren och börja ladda ett av batterierna. Och visst började det regna lite också?
Vi gjorde första försöket efter 20 minuter. Motorn gick runt, men klarade inte att starta. Bara att fortsätta ladda. Efter en timme startade äntligen motorn, och vi bunkrade vatten och all packning från servicebryggan medan motorn fick gå på förhöjd tomgång för att ladda batterierna under tiden. När vi sedan slussade ut i Karl Johanslussen tänkte vi att batterierna ändå hade fått sig en timmes laddning ytterligare av motorn, så vi stängde av under slussningen. Det skulle vi inte ha gjort.
När slussporten öppnades orkade inte startmotorn dra runt motorn. Bara att be om lift ut ur slussen. En rätt berusad kvinna i en gul motorbåt drog ut oss till bryggorna utanför slussen. Där låg vi nu, och tänkte be om lift in tillbaka till Långholmen. Visst började det regna igen också. Ännu mer total misär.
I det dåliga vädret låg vi en halvtimme vid bryggan och fick bära av med fötterna, eftersom det är otroligt skvalpigt i Saltsjön. Till sist kom en annan träbåt och lade till vid bryggan. Skepparen ville inte bogsera oss, men han hade ett extra batteri och startkablar. Vår motor hoppade igång, och C och jag tittade på varandra. “Vi drar” sa vi med en mun, och sedan satte vi kurs mot Shellmacken på Fjäderholmarna. Den hygglige snubben lät oss tanka diesel med motorn igång, och sedan tog vi Skurusundet ned mot Baggensstäket. Väl ute i Baggensfjärden bestämde vi att natthamnen skulle bli i Saltsjöbadens gästhamn, så vi eventuellt skulle kunna få hjälp ifall motorn inte skulle gå igång nästa morgon. Vi fick sista gästplatsen, bredvid en gigantisk motorbåt. Skepparen stog på däck och hälsade på mig eftersom det var jag som var hoppilandkalle. “Vilken bra ruffhäxa du har”, sa han och syftade på C som med centimeterprecision placerade Potemkin mellan Y-bommarna. Jag mumlade något ohörbart till svar.
Morgonen därpå lånade vi de sunkiga duscharna och käkade sedan frukost. Vädret var bra, och vi tänkte sticka ned till Andreas och Jessica på Kalvholmen. Motorn startade, men det lät inte helt övertygande. Vi bestämde att kylboxen inte skulle kopplas in så att all el kunde gå till batterierna.
Två timmar senare lade vi till på Kalvholmen, och Andreas gjorde stora ögon då han för första gången fick se vår båt. “Vad STOR den var! Det är ju en riktig båt!”, sa han när vi inte fick plats vid deras fina brygga. Som tur var hade de en bra boj som vi kunde använda.
Efter en kopp kaffe och inspektion av deras fantastiska nya hus provade att starta. Nu var det inga problem, och det fick avgöra saken: ikväll skulle det bli naturhamn. På Andreas inrådan satte vi kurs mot Mörtö-Bunsö och sedan Villinge. Vi hittade efter tre timmars puttrande en egen liten häll där vi med vårt knappa djupgående kunde glida ända in. Underbart vackert! Vi gick en promenad på ön, käkade oss nästan mätta på blåbär och käkade sedan färsk pasta med salami och holländsk getost.
Vi somnade till tystnaden – det var så vindstilla så att vattnet inte ens kluckade mot bordläggningen.
Morgonen efter jobbade vi oss ut mellan grynnorna ut på Bytta fjärd, och sedan norrut mot Biskopsfjärden. Det var krabb sjö och blåste 10-11 sekundmeter rakt i näbben. Flytvästarna åkte på och värmde fint. Från och med Gillinge gick vi ett snäpp längre inomskärs och käkade lunch vid Boskapsön utanför Nämdö. Sedan korsade vi Jungfrufjärden och lade till i gästhamnen vid Malma. En skön middag på hamnkrogen, sedan somnade vi ovaggade.
Sista morgonen gick vi Strömma kanal, Baggensfjärden, Baggensstäket och sedan in till stan. Till sist en mycket lyckad och skön tur!
