Jag är hemma masgsjuk. Mat och dryck rinner igenom mig. Oavsett om jag äter mesig, kokt mat eller tar en macka så står verkmästaren i magen och snärtar ur sig ett hånfullt ”ha!” och bara släpper igenom käket.

Det får mig att minnas en sällsynt smutsig toalett på en busstation i Quito, Ecuador. Nöden har ingen lag och jag gjorde knappast den äckliga toaletten renare. Ett par minuter senare satt vi på bussen och jag petade i mig stopp-och-belägg-piller med loperamid i. En slags kemisk butt-plug, om ni förstår.

Jag minns känslan i magen väldigt väl. Efter två veckor i Ecuador märkte vi att min dåliga mage alltid infann sig på måndagar. Den dagen tog vi våra malariatabletter på. Efter några försiktiga förfrågningar fann vi att även andra hade problem med malariatabletterna, särskilt de med klorokinfosfat i. ”Hell, cloroquine just cleared out every good germ in my stomach!”, erkände en jänkare vi mötte.

Den här gången var det ett par år sen jag käkade malariatabletter, så problemet är helt enkelt den magbacill som Henny och Cecilia redan haft. Fest i byn. Nu ska jag äta lite rårivet äpple.

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg