Ikväll lajade vi ”dra sig upp i sittande” med Henny, något som hon tycker är skitkul. Det går till på så vis att hon tar tag i ens fingrar och drar sig själv upp från liggande till sittande.
Plötsligt började hon stortjuta, och hon slutade inte. Vi trodde först att hon bara var skittrött, men sedan såg vi att hon inte använde sin högerarm alls – den hängde slapp längs sidan. Raskt in i bilen och iväg till SöS, där de inte kunde hjälpa oss. Istället blev vi hänvisade till Astrid Lindgrens barnakut på andra sidan stan.

I luckan på barnakuten satt syster Camilla och lugnade oss med att det var jättevanligt att axel eller armbåge ”hoppar ur led” på halvårs-småttingar. På tio sekunder hade hon dragit Hennys armbåge rätt, och när Henny en halvminut senare slutade gråta så grep hon raskt efter leksakerna med bägge händerna igen. Puh, vilken enorm lättnad! Sedan blev Henny bortskämd av farmor och fastrarna, och nu sover hon som en klubbad sälkut i sin säng.

Dagens ros till Astrid Lindgrens barnakut. Hoppas, trots det, att vi aldrig behöver åka dit igen.

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg