Jag la just upp några bilder på Flickr från Hennys lunch.
Här är ordningen och bilderna:
1. Lunchdags!
2. Maten, majs, morot och köttfärs.
3. Hallå! Blire något käk eller?
4. Mmm-mmm-mmmm.
5. Slut. Dags för efterrätt, tror jag…
Välkommen till mitt digitala ego
Jag la just upp några bilder på Flickr från Hennys lunch.
Här är ordningen och bilderna:
1. Lunchdags!
2. Maten, majs, morot och köttfärs.
3. Hallå! Blire något käk eller?
4. Mmm-mmm-mmmm.
5. Slut. Dags för efterrätt, tror jag…
Nu inför hösten så längtar jag efter lite nytt här på sidan. Alltså byter jag bilden i toppen, David har flashat sin rumpa alldeles för länge. Så nu testar jag lite nytt. Vilken gillar ni bäst? (OK, jag la med den gamla sist också. Jag tycker ju förstås den är rätt bra.) Alla bilder är klickbara.
Den här bilden är tagen pisstidigt på morgonen i öknen utanför Dubai stad. Några rika snubbar luftade sina fyrhjulingar.
Jag själv arbetandes som fotoassistent på Mallorca tidigare i år.
Fotograf Jocke Johansson plåtandes i ovan nämnda öken utanför Dubai stad. Det blåste rejält, därav huvudduken runt kameran.
Dimma på stranden i San Pedro, Marbella.
Det blåser knapp kuling på Björkfjärden i Mälaren.
Henny tycker Photo booth är ett kul program på datorn. Dessutom gillar hon sin maracas.
För oss som fortfarande saknar Jellyfish kan The Feeling Twelve stops and home fungera som något slags substitut. Passar utmärkt i podden eller i bilen, tycker jag själv. Tack för tipset, Mathias!
Läs mer och lyssna hos The Feeling själva.
När folk går omkring utomhus iklädda endast jeans och linne är det svårt att förstå att julafton är om exakt tre månader.
Ikväll lajade vi “dra sig upp i sittande” med Henny, något som hon tycker är skitkul. Det går till på så vis att hon tar tag i ens fingrar och drar sig själv upp från liggande till sittande.
Plötsligt började hon stortjuta, och hon slutade inte. Vi trodde först att hon bara var skittrött, men sedan såg vi att hon inte använde sin högerarm alls – den hängde slapp längs sidan. Raskt in i bilen och iväg till SöS, där de inte kunde hjälpa oss. Istället blev vi hänvisade till Astrid Lindgrens barnakut på andra sidan stan.
I luckan på barnakuten satt syster Camilla och lugnade oss med att det var jättevanligt att axel eller armbåge “hoppar ur led” på halvårs-småttingar. På tio sekunder hade hon dragit Hennys armbåge rätt, och när Henny en halvminut senare slutade gråta så grep hon raskt efter leksakerna med bägge händerna igen. Puh, vilken enorm lättnad! Sedan blev Henny bortskämd av farmor och fastrarna, och nu sover hon som en klubbad sälkut i sin säng.
Dagens ros till Astrid Lindgrens barnakut. Hoppas, trots det, att vi aldrig behöver åka dit igen.
Fick just ett brev på posten med Magnus Weideskogs debut-EP “The Soul Survivor” i. Trevligt. Min kompis Ubbe har producerat, och jag tog bilderna till omslaget och sajten, magnusweideskog.com.
Releaseparty 3 oktober på Debaser. Kanske är även du där?
En penna, Magnus Weideskog, en del av en telefon.
Nu är jag hemma igen, och kan konstatera att det faktiskt fungerar alldeles utmärkt att posta inlägg med bilder här från mobiltelefonen.
Sättet att posta har jag helt fräckt snott av Manne (även Henke kör samma).
Idén är hyfsat enkel: det går att maila in bilder till Flickr, som förutom att lägga upp bilden även skickar vidare innehållet till din blogg. Voilá.
Enda nackdelen jag märkt hittills är att det kommer med en lite onödig textsnutt, och att mobiltelefonens batteri dräneras illa kvickt av allt fotograferande och filmande. Det må vara hänt.